Ett nytt år. Nystart. Förändring. Tillåt mig att mentalt vända mitt maginnehåll ut och in.
Skitsnack. Förändringar handlar inte om nystarter i form utav ett nytt år. Klockan följer den, kalendern följer den - tiden som är bestämd. Bestämd tid på när dagen ska vara slut, månaden ska vara slut och året ska vara slut. Men den kan inte avsluta vanor, tankar och känslor bara sådär.
Självklart kan jag hålla med om att det vore otroligt praktiskt. "WOHO, nu är det ett nytt år. Nu kan jag sluta gå och vara olyckligt kär." "Yippie, nu ska jag börja träna och bli av med det där mulliga på magen."
Visst.
Bitter. Har jag blivit det?
Kanske. Jag har som många andra skapat nyårslöften som jag inte kunnat hålla, förändringar som aldrig har skett.
2013 såg i diagram-form ut som ett år brukar. Stunder då jag skrattat så att magen gjort ont, stunder där jag känt att jag har varit så lycklig så att jag skulle kunna vara nöjd med att bara ha upplevt just det, och stunder då kudden blivit näst intill fuktskadad från en flod av tårar.
Letar fel i lycka. Letar fel i trivsamhet. Som en krypskytt trycker av ett skott när fienden tar ett steg för nära, pulveriserar jag kärlek som kommer mig för tätt inpå. Den beväpnade konflikten med mig själv har pågått länge, och ett nytt år avslutar inte ett krig. Det krävs förhandling, verktyg och kompromisser för att nå en förbättring och lite stabilitet. Men framför allt, så krävs det tid. Obestämd tid.
Det enda jag kan lova är att jag inte tänker ge upp.
Frågan: Är ett nytt år lösningen?
Skitsnack. Förändringar handlar inte om nystarter i form utav ett nytt år. Klockan följer den, kalendern följer den - tiden som är bestämd. Bestämd tid på när dagen ska vara slut, månaden ska vara slut och året ska vara slut. Men den kan inte avsluta vanor, tankar och känslor bara sådär.
Självklart kan jag hålla med om att det vore otroligt praktiskt. "WOHO, nu är det ett nytt år. Nu kan jag sluta gå och vara olyckligt kär." "Yippie, nu ska jag börja träna och bli av med det där mulliga på magen."
Visst.
Bitter. Har jag blivit det?
Kanske. Jag har som många andra skapat nyårslöften som jag inte kunnat hålla, förändringar som aldrig har skett.
2013 såg i diagram-form ut som ett år brukar. Stunder då jag skrattat så att magen gjort ont, stunder där jag känt att jag har varit så lycklig så att jag skulle kunna vara nöjd med att bara ha upplevt just det, och stunder då kudden blivit näst intill fuktskadad från en flod av tårar.
Letar fel i lycka. Letar fel i trivsamhet. Som en krypskytt trycker av ett skott när fienden tar ett steg för nära, pulveriserar jag kärlek som kommer mig för tätt inpå. Den beväpnade konflikten med mig själv har pågått länge, och ett nytt år avslutar inte ett krig. Det krävs förhandling, verktyg och kompromisser för att nå en förbättring och lite stabilitet. Men framför allt, så krävs det tid. Obestämd tid.
Det enda jag kan lova är att jag inte tänker ge upp.
Frågan: Är ett nytt år lösningen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar