Höstens brustna hjärtan

Oktober. Hösten kommer med varma kappor, varmt kaffe med smaker som lovar oss jul och värme även när solen checkat ut för säsongen. Man dammar av tv:n med lite bättre samvete från att ha varit ersatt med grillkvällar på altanen och vin ute på kusten. Det är i alla fall den trivsamma framställningen. Kalla vindar, mörka kvällar och brustna hjärtan är en annan.

För folk i min närhet har sensommaren kommit med stora prövningar. Prövningar och problem som till slut har nått en gräns och eskalerat.
Är man stark eller svag när man ger upp? Är man stark eller svag när man aldrig ger upp?

"Blundar jag kan jag se hur hans mörka ögon mötte mina för allra första gången. Kanske visste jag redan då att jag aldrig skulle ge upp. Eller är jag bara för svag och för rädd för att våga släppa taget och börja om från ruta ett?" 

En vän sa idag: "Finns bara hjärtat med, så löser man resten"
Jag höll med.
Men är det verkligen så?
Det har ekat i mitt huvud hela kvällen. Man löser resten.

Stark den som kämpar för något. Stark den som till sista blodsdroppen tar sig an dom hinder denne får i sin väg. Men också stark är väl den som vågar stå upp för sitt hjärta när gränsen är nådd?
Hur ska man någonsin kunna veta och våga välja på ett sådant sätt så att det blir lugnt i hjärtat och i själen?

Det viktiga är kanske bara att ge sig själv tid att förstå hur man vill leva sitt liv. Kanske är det när man vet det, som man är stark. Oavsett om man ger upp eller inte.

Oktober. Låt hösten komma med både varmt kaffe och varma hjärtan. Vintern är lång och kall nog.